Solen har precis gått ner och du och dina vänner har precis flyttat in från balkongen till köket, fönstret är öppet, ingen vill röka ute i kylan. Det är plötsligt kallt och mörkt men Nadja Evelina är din vän, din Bollnäs-tjej i storstaden och hon lovar att hålla dig varm när vårjackan är för tunn och vinet är slut.
Nadja Evelina släpper äntligen nytt. Med albumet "Vi?" bevisar hon att hon, efter 1,7 miljoner lyssningar på "Finast utan filter", inte är en one-hit wonder utan en klar stjärna på vår svenska musikhimmel. Albumet är en resa på elva låtar, en resa genom fylla, sorg, glädje och ångest. Albumet är skrivet under Nadjas första år i Stockholm, och ängsligheten om att inte känna sig som hemma blir påtaglig på albumets andra spår "Du".
Låten utspelar sig som ur en film, som om Lukas Moodysson gjort en Fucking Åmål 2.0
Att skrivandet är viktigt för Nadja märks genom hela albumet, speciellt i "Lägenheten". Låten utspelar sig som ur en film, som om Lukas Moodysson gjort en Fucking Åmål 2.0, om att låna tröjor, köpa falafel, sätta på kaffe, om en vänskap där en har gått sönder och behöver lagas. Det är poesi som får en att vilja skicka fylle-sms till sin bästa vän och gå hand i hand förbi blinkande neonskyltar i natten.
Ännu en detalj som får mig att dyrka Nadja Evelina är att hon lyssnar på "Beach House". Det visar att hon inte bara kan skriva musik, hon kan också lyssna på musik. I övrigt är albumets tredje spår en slags kärleksförklaring till någon som inte förtjänar det. "Beach House" får en att förvandlas till en dum och naiv tonåring som, även fast en vet att det kommer göra jävligt ont, stannar kvar för det känns ändå perfekt nu.
Albumets potentiella sommarhit släpptes redan en vecka innan albumet, "Stämpeln på min hand". Här har vi albumets största käftsmäll och tankar som att "Alla här är fulla, du är fin" känns i kroppen och vi har blivit serverade ett lyckopiller i form av en låt, det är bara att tacka och ta emot!
Nadja Evelina är med oss under hela kvällen, hon är vännen som håller ditt hår när du spyr på nedklottrade toaletter och hon tänder din cigg när det blåser.
Albumets sista spår "Min stad" avslutar resan som vi drogs med på när vi först tryckte på play. Nadja Evelina är med oss under hela kvällen, hon är vännen som håller ditt hår när du spyr på nedklottrade toaletter och hon tänder din cigg när det blåser.
Tack Nadja Evelina för att du tog med oss på denna resa, genom tunnelbanan, i kön, på klubben och tillbaka in i lägenheten.
Och tack för ett riktigt snyggt album.
