“I’d like to think of it as going from the heavenly sounds to the depths of hell,” säger Brodie Rake, kvällens arrangör, när jag frågar honom vad jag ska vänta mig av de fem akter han har handplockat.

De huseras i en lokal i östra London med ökänt rykte och, på grund av rivningshot från områdets lyxbyggnadsprojekt, en osäker framtid. Amy Winehouse bar en Save The George Tavern-tröja år 2008, och ikväll säljs de åter igen i baren.

Ikoner som John Cooper Clarke och Nick Cave har uppträtt på The George Taverns scen. Kvällens headliner Export Import Ltd, däremot, har inte släppt en enda låt. 

Trots detta blir eventet nästintill slutsålt under kvällens gång, liksom Export Import Ltds tidigare spelning på Brixton Windmill. I publiken syns flera respekterade band såväl som musikjournalisten Lou Smith, en nyckelfigur inom Londons musikscen på grund av sina högupplösta giginspelningar. De flesta bubblare inom den alternativa musikscenen hamnar på Lou Smiths YouTubekanal långt innan de dyker upp på Spotify. 

Det är ett av Londons alternativa musikscens kännetecken; här blir band kända genom word of mouth, inte words online. Det är ett sätt att bygga upp spänning, berättar ett av dessa band för mig.  Att bibehålla mystik och exklusivitet i en digital, lättillgänglig musikscen. Vill du lyssna på Export Import Ltd — eller hypade Fat Dog för den delen — måste du helt enkelt pallra dig ner till en lokal och betala för det. Så är fallet för dem jag frågar, varav de flesta refererar till tre av kvällens fem akter som särskilt intresseväckande: Kyoto Kyoto, The Romance of Baba Loco, och Export Import Ltd.

Den experimentella noisetrion Kyoto Kyoto har starka Krautrock-influenser genom tyskbördiga sångaren Levent Ceylen. Sedan de debuterade 2019 har de hunnit spela på de flesta av Londons ikoniska undergroundlokaler — däribland Brixton Windmill, Shacklewell Arms och Dream Bags Jaguar Shoes — och de två första spåren på deras senaste EP, Fenderr och Gaacher Blitz, går särskilt hem bland åskådarna. Trots att britter är ökänt ointresserade av främmande språk har Kyoto Kyotos växande popularitet inte hejdats av det faktum att deras låttexter är på tyska.

‍

‍

Därefter är det dags för The Romance of Baba Loco, som enligt egen utsago blandar österlänsk mysticism med västerländskt nonsens. Detta kan även utläsas i deras låttitlar, såsom Cling Clang for Funk Monkeys och Hootie Tootie Disko Flutie. Ifråga om genre är det en kompott utav postpunk, avant-garde, dark lounge och world electronica, med ytterligare influenser från japansk kabukiteatermusik och indo-afrikansk ceremoniell musik. 

‍

‍

Man ska kalla en spade för en spade: The Romance of Baba Loco är inte lättillgängliga, och inte heller är de alltid lättlyssnade. Detsamma kan sägas om huvudakten Export Import Ltd, som börjar sin spelning med att döpa en åskådare med vatten ur en röd tekanna. Därefter bryter de ut i bar överkropp, rytmiskt mikrofonflås, och vilda fiol- och saxofonsekvenser — delar av bandet studerar jazz och klassisk musik på den prestigefyllda akademin Guildhall School of Music and Drama. 

“Music today is all done by computers, so bands need to integrate more layers too,” säger en av dem till mig när jag frågar varför deras band består av tio(!) medlemmar.

‍

‍

Kyoto Kyoto, Export Import Ltd och The Romance of Baba Loco kan ses som ett tecken på att Londons musikscen börjar röra sig från Fat White Family’s etablerade post punk-sound mot hårdare, mer experimentella, influenser.

“London’s music scene has had this whole post punk thing for a long time, but the bands have played themselves into a corner. They play at the same venues, and have the same sound,” säger Kyoto Kyotos Levant Ceylen. 

Han ser en bättre framtid hos de band som blandar genrer, och pekar på Export Import Ltd som ett typexempel.

“Southeast London has a long history of jazz, and those events have crossed with heavy guitar indie from time to time. The genres are beginning to come together,” tillägger Kyoto Kyotos trummis, Scott McDonald. 

Det är många som kommit hit ikväll just för att se Export Import Ltd. Men deras interdisciplinära experiment går inte hem hos alla, och en tredjedel av publiken smyger ut i trädgården.

“Sounds a lot like, ‘Here’s my suffering cock, put it in your mouth and choke on it,’” muttrar sångaren i ett psykedeliskt folkband och suger på en giftpinne. 

De som stannar kvar, å andra sidan, verkar uppslukas av det aggressiva framträdandet. Publikens estetik till trots — hockeyfrillor, kritstreckskostymer, och cowboyboots — bryter en moshpit ut.

“They’re like Marmite,” skriker en svettig Brodie Rake till mig under Export Import Ltds sista låtar, och refererar till jästbaserade smörgåspålägget som tenderar att antingen älskas eller avskys.

“I fucking love it though,” tillägger han, och skuttar vidare in i mörkret.

‍

‍

‍