Föreställ dig att du är på konsert och ser en artist du inte sett tidigare. De spelar några låtar men du pratar mest med din kompis, som man ofta gör. Men någonstans mitt i setet börjar de spela en låt som gör det svårt att fokusera på konversationen. Du, din kompis och resten av publiken blir knäpptysta. Ni blir nästan lite tagna av låten och framförandet, som på ett oväntat sätt letade sig in i er.
I fredags släppte Karakou sin första fullängdare Via Dolorosa, ett album fullt av såna låtar. Albumet har totalt elva låtar, varav sex är släppta sedan tidigare. Även om första låten från albumet släpptes redan 2019 så har Karakou lyckats skapa en tydlig stringens i skivan.
Jag har svårt att välja en favorit på skivan så jag berättar gärna om några av mina highlights.
- En nämnvärd gammal förälskelse är Nästan Ingenting. Den håvar upp den förvirrade 20-åringen i mig som jag kastade i brunnen när jag fick mitt första förstahandskontrakt. Svår att motstå!
- Monster. En fulländad indiepoplåt som rör om i känslokastrullen på det sätt som bara indiepop kan. Det finns mer att säga om den låten, en del sa jag i min förra artikel här på bloggen.
- Rödvin i sängen röstmemo.mp4 är en titel som förmodligen är jobbig att skriva upp på setlisten när bandet spelar live. Men snälla Karakou, låt inte det avskräcka er. Ni kan skriva typ “RIS”, för det här är en guldklimp jag längtar efter att få höra live. (Nu vet ni vad ni ska göra nästa gång ni kommer till Gbg!). Det är modigt att ta med ett röstmemo på ett album, det säger en del om låtens storhet.
- Titelspåret Via Dolorosa.
Du sa du skulle hjälpa mig när jag var yngre. Träd skyddar mot regn men dropparna blir tyngre. När de träffar...
Jag kan se, känna och nästan smaka de här orden. Typiskt bra låttext, som också fortsätter in i en typiskt bra låt!
Jag vet inte om det är sättet Sebastian framför låtarna på, eller låtarna i sig. Förmodligen är det kombinationen. Den finns där iallafall, förmedlad som en röd tråd genom hela Via Dolorosa. Känslan som kan lämna ett publikhav mållöst. Den som skulle kunna ta knappen ifrån vilken maktgalen kärnvapendåre som helst. Den som kommer göra det här albumet till en indieklassiker.
