När jag tar mina sista andetag för det här året ser jag tillbaka på ett turbulent år. Där kulturen har hotats har även en värme visat sig, och det innehöll flera spelningar som gjort starka intryck på mig från bland annat Kite, Beverly Kills, Domus, Friska Viljor, Orphan Ann och Blanck Mass.
Det har varit ett mörkt år på flera sätt, där kulturen har fått stryk, men samtidigt väldigt fint att se engagemanget kring det. Oavsett hur många klubbar som stängs ner så kan ingen ta bort kulturen, den kommer alltid finnas där och om någon dödar dess vägar, kommer den hitta nya.
När jag ser tillbaka på livespelningarna som har varit under 2019, så har det varit ett jävligt bra år och min favoritscen har helt klart varit Hus 7 tätt efterföljt av Slaktkyrkan. Varför det då? Jo, för att det är en plats där jag kan smälta in bland de kalla väggarna, röda ljuset och plastdraperierna – få ett lugn och där jag får vara lite mer, vilket är skönt i denna annars rulltrappstäta staden Stockholm. Nedan har jag listat några spelningar som jag tar med mig från det här året.
Kite – Slaktkyrkan
Detta var första gången jag såg Kite live, så jag hade inte blivit färgad av några förväntningar. Innan konserten spelades Brian Eno – Discreet Music i högtalarna och jag vaggades in i ett lugnt, men sårbart tillstånd. Kite gick på och började starkt med ”I Just Wanna Feel”. Jag slets snabbt ur ett meditativa tillstånd och kände direkt att det här var något av det bästa jag någonsin sett live.
Beverly Kills – Tantolunden
Beverly Kills spelade under Fools Gold i Tantolunden i Stockholm. Det var en lite speciell spelning på flera sätt, dels att jag såg fram emot den väldigt mycket, eftersom det var första gången jag såg dem live, och dels att ljudet krånglade förfärligt – men det spelade liksom ingen roll. Jag närmade mig scenen för att inte missa en enda ljudvåg som strömmade mot mig, och fan vad det strömmade – det spelade ingen roll att ljudet sprakade utan Beverly Kills fullkomligt välte scenen med deras energi.
Det var överväldigande och jag stod som förstelnad under de 30 minuterna de spelade för att avsluta med den mäktigaste avslutningslåten just nu – "In This Dim Light" och avslutet markeras med att bandets gitarrist John Jonsén nonchalant slänger sin elgitarr i marken och låter rundgången skövla parken i idylliska Tantolunden.
Domus, Berg – Hemlig plats
I samband med att Domus släppte sin singel ”Weightless Dreams” bjöd de in till releasefest på en hemlig plats som visade sig vara en källarlokal under Södra Station. Jag gick igenom det kalla källargaraget och öppnade upp en stor metalldörr som ledde in till lokalen, så som till Narnia, fast istället hamnade jag i Berlin.
Innan Domus körde Christian Berg (Kite) sitt drone-projekt Berg. Det var mörk drone där basen ersatte hjärtslagen i bröstet och bakom bländande strobe:ar och rök stod Christian lugnt och metodiskt och manövrerade syntarna. Domus gick på och ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg vilken låt de började med, utan jag hamnade fort i ett tillstånd där jag bara ville absorbera ljudet som Thobias Eidevald och Henrik Sunbring orkestrerade fram under en lysande skrivbordslampa. Peaken på spelningen var när rökmaskinen gick bananas och rummet var så fyllt av rök att bandet fick ta en paus.
På en annars, vid nattetid, kall och ödslig plats blandades ljus, ljud, rök och kärlek till ett oförglömligt psykedeliskt minne och helt klart en av de bästa spelningarna jag sett på länge.
Friska Viljor – Astra Kulturhaus (Berlin)
Första konserten jag såg i år, och även första gången jag såg bandet var, Friska Viljor på Astra Kulturhaus i Berlin. En extremt känsloladdad spelning och en publik som var oerhört närvarande.
Blanck Mass – Hus 7
Jag gick av tunnelbanan vid Globen och gick mot Slakthusområdet i min svarta kappa, skyddad från måndagsångest och stress. När jag kom in till Hus 7 var det småkyligt och längs väggarna växte ett moln av tårvacker ambient musik som försatte mig i fullständig harmoni, men fullt medveten om den starka kontrast som snart skulle chocka min kropp. Jag var lite orolig att det skulle vara en aning för hårt för mig, men det visade sig vara helt obefogat.
Publiken som hade vaggats in i djupsömnstadie III, fick en smärre adrenalinchock. Det kan inte ha funnits någon som gick oberörd denna kväll. Stundvis kände jag mig fullt närvarande och de aggressiva beatsen blev en del av mitt nervsystem. Det var stenhårt, melodiöst och asvackert.
Stilla Havet – Paradiso
Den här kvällen var jag inbjuden av Johan Risberg (STUMM/RISBERG) för att spela musik på Synth After Work på Sjätte Tunnan i Gamla Stan. Det var en intensiv kväll – en sån kväll när allt bara stämmer. Efter att ha pumpat elektronisk, mörk synthmusik i flera timmar drog jag till Stilla Havets releasefest i källaren till Paradiso på Mariatorget. Jag gick nerför trappan, där det var helt fullt och bandets energi var omöjlig att stå emot – som en härdsmälta i en kärnreaktor.
Nadja Evelina – Debaser
Den som släppt årets bästa popskiva är onekligen Nadja Evelina, en knivskarp textförfattare och låtskrivare som hjälper alla att sätta perfekta ord på sina känslor.
När jag vänder mig runt ser jag människor som sjunger, kramas och gråter. Nadja är en genialisk berättare och publiken känner igen sig i varje textrad. När man inte trodde att det skulle bli mer känslosamt kommer Sebastian Järpehag från Karakou upp på scenen och kör "Nästan ingenting" tillsammans med Nadja.
Andra spelningar som har gjort stort intryck på mig i år är:
Orphan Ann + Alessandro Cortini – Slaktkyrkan
Kulma – Hus 7
Nicole Sabouné – Södra Teatern
Memoria – Slaktkyrkan
Linn Koch-Emmery – Studioscenen/Storsjöyran
Föllakzoid – Hus 7
Agent Side Grinder + Need For Speed – Debaser
Några spelningar som jag missade (fan):
Mueran Humanos – Hus 7
Spunsugar – Hus 7
Makthaverskan & Westkust – Slaktkyrkan
