I det gnistrande lugnet efter katastrofen vadar vi både djupt ner i katakomberna och flyter över brinnande hustak i Ljungs nya hypnotiska EP ‘Eden’. SAVANT har lyssnat, och hör en vacker mörk spegel av mångas känsloläge just nu.
Ljungs debut-EP ’Eden’ en utforskande nedstigning i en värld i spillror. En inre sådan, eller förvrängd sci-fi-verklighet - det får man själv avgöra. I dessa tider är jag inte så säker på vad som passar bäst.
Jag skrev om Göteborgsbaserade Ljung (Olivia Ljungquist) när hon var förband till Lust for Youth på Hus 7 i höstas. Hon har dessutom både supportat Kite och körat vid deras mastodontföreställning på Operan - en spelning med samma obducera-samtiden-vibb som jag får av ‘Eden’. Och gillar man estetiken i Kites harmonier så hittar man snabbt in i Ljungs musik också.
EPn öppnar med just titelspåret ‘Eden’: Hamrande domedagspianon och Ljungs speciella signaturvokaler iskrossade i hardtunemaskinen, och utkastade i reverbhavet. Titelspåret kraschar in i ett avslutande apokalyptiskt inferno-ackord och vi förstår att allt nu slutgiltigt gått åt helvete.
Något påminner mig om Stilla havets kyliga syntpop, men Ljungs musik är mycket mer cinematisk till sin natur. Det är beat-drivet, men drömskt och tankfullt berättat.
I vackra ‘Left Behind’ hör jag ett terminator-brinnande framtida helvete, men med kampviljan intakt. Ljung sjunger: “Fragile heart scared of the dark / but not afraid to be left behind”. Det finns en tydlig kampvilja i låtarna på den här EPn.
Ljung fortsätter att fundera över hopp och riktning i singelspåret ‘You can’t hide’: “She looked to the sky and dreamed herself away / So much she wished for /almost gave up on it / ...what good can come of all this dreaming?”. You can’t hide’ har en slags Kite-doftande tribal-estetik som är fin ihop med de stora arena-reverb man kommit att förknippa Ljung med. Hela EPn är stringent och balanserat producerad tillsammans med Alexander Bergil.
‘Dreamer’ är en isande vacker dimbeslöjad dissektion av jaget: “...am I a dreamer / am I alive?” och i ‘The End’ hintar ett målmedvetet marscherande beat att Ljung bestämt sig för att inte bara överleva utan driva sina idéer vidare.
Det kanske är så här nära vi kommer en Terminator-apokalyps och då kan jag inte tänka mig ett vackrare soundtrack.
Och jämfört med tidigare produktion så manövrerar nu Ljung sin mörka atmosfäriska musik med allt större säkerhet, lugn och beslutsamhet. Åk med! Det kanske (förhoppningsvis) är så här nära vi kommer en Terminator-apokalyps och då kan jag inte tänka mig ett vackrare soundtrack.
