Dark Park bjöd in Black Marble och Panther Modern till Hus 7 i onsdags, som blev ett hack i den mörka februaritrenden.
Det är en familjär stämning och mycket folk inne på Hus 7. Det känns som att folk har förlåtit mörkret och kalla februari, eller bara insett sig själv överkörd av det.
Ljuset lägger sig och röken börjar tillta, och den hypnotisks musiken övergår i ett ljud av en dov kyrkklocka som slår och förvandlas, från ett ringande till ett monotont ljud, samtidigt som Panther Modern går på.
Panther Modern är ett audiovisuellt LA-projekt av Brady Keehn som även är sångare i post-punk/synth-wavebandet Sextile. Brady går fram och tillbaka runt på scenen i svarta kläder, svarta handskar och med mikrofonsladden hopvirad runt armarna när han sjunger i den hårt distade mikrofonen i sin hand.
Det är inte riktigt som en konsert med en artist och en publik, utan allt smälter ihop, på ett bra sätt. Det är mörkt och bara ett subtilt ljus från scenen lyser upp i taket i olika färger och Brady dansar på scenen som om han var en del av publiken.
Jag gjorde misstaget att gå till baren och beställa en öl precis när Black Marble skulle gå på, eftersom många verkar vara här för Black Marble så fylldes det snabbt upp med folk längst fram, så jag hamnade långt bak.
I höstas släppte Chris Stewart, med sitt coldwaveinfluerade projekt Black Marble sitt tredje studioalbum "Bigger Than Life" via kultförklarade Sacred Bones Records, allt på albumet, från skivomslag till titel, tema och olika sound är enligt honom, hans svar på vår tid. I samband med släppet sa Chris: "Jag tror att det är en tid där det är lätt att känna sig maktlös, men jag försöker uttrycka ödmjukhet eftersom jag tror att tacksamhet kommer från ödmjukhet och det är någonting kraftfullt.". Den ödmjukheten uttrycker sig väl också live och sår spår av hopp och ödmjukhet hos oss alla i rummet.
Hans förra skivan “It’s Immaterial” har omtalats som ett “Ian Curtis-garage dance party you’ve never been to” och det tycker jag passar bra in på hur det är att se Black Marble live. Chris Stewarts röst är lugn, drömmig och som rumstempererat smör för mina öron. När bandet spelar "A Great Design" förstår jag att det är något speciellt med Black Marble, även om jag står långt bak så känner jag mig väldigt närvarande.
Dark Park har en unik fingertoppskänsla i sina bokningar och bokar bara band som de själva gillar, det är väl just det som gör att varje konsert de bokar, oavsett om en känner till bandet eller inte, blir en överraskning och en känsla som håller i sig länge. Är fortfarande inte helt återställd från när Blanck Mass spelade på Hus 7 i höstas.
