Göteborgsbandet Riga Tiger är äntligen här med sitt tredje album ”Vad ska du göra med din såkallade mänsklighet”. Albumet, likt tidigare släpp, osar realismpop och ofiltrerade dagboksanteckningar. Såhär berättar Anton Graffman Larsson om albumet; ”Vi har förlitat oss mycket på vår producent Filip Sjögren som verkligen har tillfört ett nytt sound, vilket tillsammans med Linneas otroliga känsla för körarrangemang har tagit oss ännu ett steg i någon slags musikalisk utveckling”.
Vi blir snabbt omsvepta,vi får stiga in i värmen och till plingandet i ”Hej och tack”, vi tackar så hjärtligt och räknar ner tillsammans, och därefter tas vi med på en elva spår lång resa, rakt in i något så enkelt som små fragment ur ett liv likt många andras. Vi kliver in till det retoriska ledmotivet där en slags bubblig, lycklig musik lägger sig i bakgrunden till en egentligen seriös tankeställning. Lite såhär fortsätter resterande spår, det är bra musik som försiktigt ljuder bakom tonvis av allvar där varje spår har sin egen berättelse.
”Alltid som du vill” är en egentligen rätt sorglig berättelse, om vad som kan verkar vara en omöjlighet i en stundande relation. Även denna allvarsamma lek är tonsatt med solig musik. Och så det lilla härliga Håkan Hellströms-aktiga riffet på det. Det får mig att inse att mänskliga dilemman och små personliga katastrofer tycks bli mindre när de skrivs och tonsätts på Riga Tiger’s sätt. Vi blir sittandes i ett hål i en trästam, som enligt bandet själva symboliserar ”en persons martyrskap på grund av obalans i diskhantering”. Och där blir vi sittandes till nästa spår, ”Tio i i”, som först talar om att klockan är tio i ingenting, tills dess att vi blir påminda om att klockan plötsligt är tio i två.
Det är högt och lågt, detär metaforiskt som i ”Ta hem det” där en relation framstår som en slags tävling, ett maraton att ta hem- strävan att ta hem hela skiten, rent ut sagt. Ett maraton där relationen spelar rollerna som både publik och löpare. Och det är också så enkelt som att använda en aladinbox som en symbol till julen i ”Hejdå macken”.
”Vad ska du göra meddin så kallade mänsklighet” känns Riga Tiger från start till slut, det är enkelt men samtidigt så bearbetat, det är okomplicerat men samtidigt invecklat. Det är så vi känner igen Riga Tiger,men här med lite Håkan Hellström-stoft och lite Junior Brielle-mystik (”Småsten”). Att lyckas få ordet pissoar att låta som det snyggaste ordet i svenska språket är få förunnat. Och så plötsligt tar det slut. ”Hej och tack” blir till ”Tack och hej”. Sådär likt rullande eftertexter på en bioduk återgår vi till det som vi precis hört drygt en halvtimmas melodi till, den härliga vardagen. Vi lämnas däremot kvar med den retoriska frågan som albumet ställer, men det blir allt tydligare att Riga Tiger vet precis vad de skall göra med sin mänsklighet- den skall noteras, tonsättas och sedan landa mjukt i höstens spellistor- allt är i sin ordning alltså!
