Varje fredag tipsar vi om ny musik, den här veckan från Simon Minó och Jukka Rintamäki.
Simon Minó
Igår släppte den Malmö och Parisbaserade artisten Simon Minó sitt debutalbum "Alma / Flora”. Han har med sitt soloprojekt tydligt hittat sin egen plats på den skandinaviska elektroniska scenen och har fått mycket uppmärksamhet för sina tidigare tre släppta singlar.
Inspirerad av film och bildkonst rör sig det nya albumet mellan olika medier och inkluderar ljuddesign, videoinstallationer och musikvideor. Ljudmässigt kombineras postpunk och synthwave, experimentella verk byggda på samplingar, röstinspelningar och poesi. Han skapar melankoliska landskap med trollbindande melodier, inramade av solida och tunga beats som pryds av djupa och nostalgiska sånger.
Lyssna på låten “Paris is Burning” från den nya skivan här nedanför.
Jukka Rintamäki
Kompositören Jukka Rintamäki (Silverbullit) skapar musik för dataspel, film och modern dans. Musiken styrs och formas av olika stämningar, platser eller en imaginär situation med en kombination av cello, blåsinstrument, stråkar och elektroniska element.
Han har gjort musik till ca 30 dansföreställningar, de flesta tillsammans med koreografen Helena Franzén och de andra med koreografer som Kenneth Kvarnström eller Zvi Gotheiner, från en föreställning med bara en tramporgel och cello på Moderna Museet i Stockholm till brutal elektronisk musik på Göteborgsoperan och små föreställningar på off-off-Broadwayscener i New York. Han var även med och utformade Kite på Operan där hans roll var en blandning av producent, dramaturg, studiomusiker och livemusiker.
Nu har han släppt singeln “Avenue Junot” från EP:n “EP1” som kommer 28 maj via van Drumpt, ett omslutande mörkt och högkänsligt verk.
- “Avenue Junot” var från början en improvisation på min tramporgel som jag spelade in på mobilens diktafon. Ursprungsversionen hette Quasimodo Souvenirs, som en souveniraffär utanför Notre Dame katedralen, jag råkade vara några gånger i Paris då jag höll på med låten. Men varefter låten fick allt finare och flottare instrumentering, så kändes plötsligt låtens titel billig, den hade blivit till något mer än bara en billig souvenir. Så den fick namnet Avenue Junot efter en dyr och fin gata i Montmartre. Den gatan har dessutom fina bohemiska kopplingar till bland annat Edith Piaf, Tristan Zara och François Truffaut. Man kan säga att låten gjorde en klassresa vad gäller sound och titel haha, säger Jukka om singeln.
