Femmannabandet Mauv släpper nu sin debut-EP ”Changes” på skivbolaget Vårø. Det är en EP med ett vårigt indie sound som blandar högt och lågt, kärleksförklaringar och hat.
Mauvs största styrka ligger i hur otroligt samspelta dom är, alla fem i bandet utgör viktiga beståndsdelar, fem personer som gör musik i samma kraft och ton som från en hel orkester, och med Hanna Åhréns ljuva stämma som tränger sig rätt in i ens tilltrasslade känslor är det svårt att lämnas oberörd.
Hanna Åhréns stämma ihop med en imponerande svärm av instrument blir till en total tillfredställelse som lyckligtvis hänger kvar under hela EP:n
Öppningsspåret ”I like it here” sätter ribban för övriga spår, och det är en hög sådan. Bandet visar på bred musikalisk förmåga och det är en slags jazzinfluerad låt om obesvarad och otillräcklig kärlek. Ett riktigt fin låt där bandet lyckas trycka på varenda öm punkt, lyssnaren lämnas inte oberörd och det är svårt att inte ryckas med i ett slags eufori trots en egentligen väldigt dyster låt. Även andra spåret, ”Sam”, är en lite jazzigare sådan. Hanna Åhréns stämma ihop med en imponerande svärm av instrument blir till en total tillfredställelse som lyckligtvis hänger kvar under hela EP:n.
Hanna sjunger ut väl valda ord försiktigt men ändå med kraft – tills allt slukas i ett jättelikt eldorado, det blir en slags ofrivillig känslostorm som är svår att undvika.
Men vinnaren på denna EP är den hjärtskärande ”Love is only a feeling”, som till en början liknar tidigare spår. Det är det lugna och metodiska som fokuserar på att förmedla varenda känsla rätt, Hanna sjunger ut väl valda ord försiktigt men ändå med kraft – tills allt slukas i ett jättelikt eldorado, det blir en slags ofrivillig känslostorm som är svår att undvika. På låtens sju minuter lyckas Mauv binda ihop en slags uppgivelse med en revansch och de får med sig varenda lyssnare, och lämnar varenda en övertygad om att love is only a feeling.
Den ramar försiktigt in det musikaliska alster som EP:n visar sig vara, och det känns som en konsert som lider mot sitt slut
Jag misstänker att Mauv har tänkt att varje låt ska kunna låta lika bra live, varenda spår ger en målande bild om hur den skulle vara att höra ifrån ett tryckande publikhav. Sista spåret ”Home” besitter den mäktigaste livekänslan, det är ett perfekt avslut på en också perfekt EP. Den ramar försiktigt in det musikaliska alster som EP:n visar sig vara, och det känns som en konsert som lider mot sitt slut, och den där solen som aldrig tycktes gå ner har tillslut lämnat plats åt stjärnorna och kvällen blivit till natt. Ett fiktivt publikhav bildas runtomkring en och alla lyssnar till det försiktiga spelandet från pianot. Och sen plötsligt tystnad och konserten är slut. Förlåt, jag menar EP:n.
