Vi tog oss ett snack med kollektivet KÅRP om deras nya singel "Left Handed", skapandet och mystiken.
Ni gjorde ert första släpp 2017 men jag antar att ni började lite tidigare än så. Hur länge har ni hållit på?
—Viljan att skapa konst som kan ta olika skepnader men ändå rymmas under samma tak har vi funderat kring länge. Vi har liksom sökt efter en plattform för att leva ut tankar om rymden, om det paranormala och det obehagliga, frontat av musik som blåser håret av lyssnaren. Så KÅRP har funnits som idé under ganska lång tid skulle man kunna säga.
—Men rent praktiskt gjorde lite olika låtar i kanske ett år innan Therapist^2 släpptes. Men det var med den låten som de rätta ingredienserna föll på plats. Både musikaliskt och för oss som konstellation. Det var med den som hjärnorna stod rätt på himlen.
Majoriteten av oss träffades på ett UFO-läger i Östergötland för några år sedan. Så vi möttes egentligen inte i musiken från början, vilket vi har insett var ganska bra.
Hur blev ni KÅRP?
—Majoriteten av oss träffades på ett UFO-läger i Östergötland för några år sedan. Så vi möttes egentligen inte i musiken från början, vilket vi har insett var ganska bra. Det gjorde att vi redan från början var på samma våglängd. Att sen göra musik blev ett naturligt steg och vi har aldrig varit oense om hur det ska låta. Tonerna vägleder oss på ett magiskt sätt. Det är nog mer det som är KÅRP än vi. Så ser vi på det i alla fall. Vi går ju inte runt och är KÅRP till vardags, utan det sker i ett slutet rum.
Ni beskriver er själva som ett kreativt kollektiv. Jag blir nyfiken på hur musiken blir till, hur brukar processen börja (och fortsätta)?
—Det är såklart alltid svårt att förklara på något annat sätt än med smetiga metaforer. Därför brukar vi förklara det just med hjälp av en smetig metafor. KÅRP är lite som en skrotgård där vi lägger våra ofärdiga idéer för intern beskådan. När man har fastnat i sin egen idé så kan man ta en promenad på den där skrotgården och plocka upp ett rostigt kugghjul som visar sig passa perfekt till det där bygget man själv står och stampar med. Tillslut har man byggt ihop en fungerande apparat. Det är lika förvånande och fascinerande varje gång.
—Det känns viktigt att detta gäller även allt vid sidan om musiken som kommer ur KÅRP:s fabrik. Vi gör all artwork, kläder, make up, film, foto och design själva.
Skriver ni alla text tillsammans eller är det någon som tar större plats här?
—Anna-Maria är KÅRP:s själsliga ledare. Så ofta är det Anna-Marias texter som sätter tonen för det kollektiva arbete, även om hon ibland påstår att det är tvärtom. Det kallas KÅRP-paradoxen, kolla upp det i SAOB. Hönan och ägget, du vet. Men ofta tar texterna en vändning i felhörningar som visar sig vara så inspirerande att de får vara med på riktigt. På det sättet skrivs texterna av Anna-Maria och en kosmisk slumpgenerator. Ett väldigt bra låtskrivar-team tycker vi.
För att vara ett kreativt kollektiv tycker jag ni verkar eniga om vad ni gör och vad ni vill. Nu är jag ute på djupt vatten men håller ni med mig? Har ni en enad vilja eller drar det åt lite olika håll ibland?
—Vi är aldrig eniga, men alltid enade. De stora bråken består oftast i generella vägval. Några av oss försöker alltid sänka melodierna och höja beatsen, andra lägger på så mycket effekt på sången som går utan att någon annan ska märka det. Den som är sist kvar i studion får ju mer makt och därför blir det alltid en kamp om att överlista varandra för att få igenom sin vilja, och det är verkligen en sport eftersom alla är så förbannat klipska. Men allt det viktiga är vi överens om. Som att gråtande barn, rasslande kedjor och inspelade motorvägar fungerar väldigt bra som bakgrundsljud.
Mystik trycker på de rätta knapparna hos oss och förenar våra intressen. Det håller oss inspirerade helt enkelt.
Mystiken är ju något som är närvarande i all er musik samt allmänt hos er som grupp. Vad inspirerar till den?
—Mystik trycker på de rätta knapparna hos oss och förenar våra intressen. Det håller oss inspirerade helt enkelt. Sen har våra masker blivit det ärligaste sättet att visa upp oss som kollektiv eftersom det inte spelar roll vilka individer som döljer sig bakom dem för oss. VI är KÅRP, helt enkelt.
—Som tur är bor vi i Göteborg där väldigt mycket inspiration kommer gratis så här års. En månad av hällregn, mörker och bitande vindar är guld.
—Men mystiken är viktig för oss även när vi uppträder. En konsert är en föreställning och vi vill lika mycket uppleva någonting själva som att bjuda publiken på en upplevelse, annars finns det inget för oss att gå igång på kreativt.
Producerar ni musiken själva?
—Ja. Vi spelar in, producerar, mixar och mastrar allt själva. Ingen annan människa har någonsin lagt sitt finger på något av våra släpp. Så kommer det förbli och dagen det inte är så längre så är det inte KÅRP ni hör.
—Däremot har vi några samarbeten på gång framöver. Med några namn vi har väldigt stor respekt för. Det återstår att se om de assimileras i KÅRP-kollektivet eller om det blir features. Vi får se vilken himlakropp som har starkast gravitationskraft.
KÅRP släppte nyligen låten "Left Handed", som är en storslagen dödsdiscodänga helt i min smak. Speciellt sista minuten när låten når sin absoluta peak. Desperata synthar spretar åt håll jag aldrig hört tidigare och gifter sig med det stadiga bakgrunds-beatet som håller en kvar på jorden. Låter som taget från en dimension där lasrar, mörker och gravstenar regerar.
Vill ni förmedla något speciellt med låten Left Handed?
—Den började inte som något vi egentligen vill förmedla, utan budskapet fick växa fram genom orden som kom först. Det gör de ofta i vår musik – nedsvävandes tillsammans med synttonerna. Först landade den i något typ av omedvetet brus och kröp sedan sakta fram ihop med låtens karaktäristiska hummande. Hur det gick till mer precist kan vi inte ge närmare svar på. Men den formades med tydligt självförtroende och visste var den skulle landa helt på egen hand. Så för oss var det egentligen bara att hålla i pennan (och syntarna).
—I övrigt så är texten en slags inre dialog med mig själv, som ibland bryter ut i ett slagsmål, säger Anna-Maria.
Vart kommer titeln ifrån?
—En av alla mystiska saker med KÅRP är att vi alla är vänsterhänta. Det är typ en chans (eller risk) på miljarden och något sånt kan man inte låta bli att fundera på.
Ni ska spela på by:Larm i år, har ni några förberedande ord till festivalbesökarna?
—Do not go gentle into that good night. Rage rage rage against the dying of the light.
