I sommar spelar Avantgardet in ett nytt album, ”Mellan miljonprogram och Thailand”. I en lada på Öland har de byggt upp sin studio. Med SAVANT pratar Rasmus Arvidsson om de nya låtarna, publikens betydelse för bandet och vad rötterna innebär för musiken.

‍

— Ladan vi spelar in i är helt grym, den ligger intill ett jordgubbsfält och när solen går ner över Kalmarsund lyser den upp hela studion. Den enda utmaningen hittills har varit temperaturen, antingen har solen legat på och stekt så att det känt som 80 grader eller så har det varit alldeles för kallt, berättar sångaren och låtskrivaren Rasmus Arvidsson.

Producent på albumet är Pelle Gunnerfeldt, medlem i Fireside och producent på album med bland annat The Hives och Deportees.

— Pelle har haft studios i 25 år, men det här är första gången han flyttat utrustningen. Så det är hans grejer vi använder.

Vi kommer från en liten småstad och vill att det ska höras. Då kändes det bättre att spela in i en lada på Öland än i en studio i Stockholm.

Avantgardet kommer från Nybro i Kalmar län. Att inspelningen blev på Öland beror dels på att Rasmus Arvidsson bor där, men också för att de ville fånga känslan av bandets rötter.

— Vi kommer från en liten småstad och vill att det ska höras. Då kändes det bättre att spela in i en lada på Öland än i en studio i Stockholm.

Jag kunde inte åka över bron utan att få ångest, eftersom det påminde mig om alla mina bekymmerslösa somrar som på något sätt hade ryckts ifrån mig.

Hur påverkar inspelningsmiljön skivan?

— Det här är första gången vi spelar in live i studion och att vi kan se varandra i ögonen påverkar hur det låter. Sedan är jag uppvuxen här, vilket gör det lättare för mig att plocka fram de sentimentala känslorna. När jag fastnade i ett missbruk blev det jävligt tufft för mig att besöka Öland. Jag kunde inte åka över bron utan att få ångest, eftersom det påminde mig om alla mina bekymmerslösa somrar som på något sätt hade ryckts ifrån mig. Sentimentalitet har alltid varit roten till mycket av min psykiska ohälsa, så det känns fint att få skapa nya positiva känslor och minnen till den här platsen genom att göra det jag älskar mest av allt.

‍Avantgardets första tre skivor har hängt ihop och tagit avstamp i Rasmus Arvidssons drogmissbruk, ett missbruk som nästan tog livet av honom, och vägen från Nybro till London och tillbaka till Nybro igen.

— Jag tror det kommer att bli enklare för människor att känna igen sig den här gången. Jag vill skildra samhället med en bredare pensel, fortfarande på ett personligt plan men på andra sätt.

Alla texter jag skriver är hämtade inifrån mig själv. De är bara förlängningar av mina känslor. Om jag inte är ärlig blir jag allergisk.

Det känns som om dina texter är skrivna utan filter. Hur går det till när du skriver, måste du anstränga dig för att vara så brutalt ärlig eller är det bara på det sättet du kan skriva?

— Alla texter jag skriver är hämtade inifrån mig själv. De är bara förlängningar av mina känslor. Om jag inte är ärlig blir jag allergisk. Och om det jag skriver är ärligt kan ingen kritisera det. Den som vågar vara sann har redan vunnit. Det handlar om att aldrig kompromissa med sig själv och sitt eget liv.

‍

‍

Hur viktigt har Avantgardet och ditt skrivande varit för dig för att ta dig ur missbruket?

— Att bli ren och nykter är en sak. Att hålla sig ren och nykter är betydligt svårare. Det är tack vare musiken jag klarat det och att min fru förstått att jag behöver hålla på med det här för att må bra. Nu har jag oftast mycket att göra, eftersom vi inte har något skivbolag utan gör allt själva, men om jag hamnar i en lugnare period mår jag dåligt och kan bli apatisk. Samtidigt kan det göra mig mer ödmjuk och tacksam för att jag får må bra.

Därför känns det viktigt för mig att leva kvar i det jag kommer ifrån. Jag vet många som lever kvar i missbruk och det är för dom jag sjunger.

Rasmus Arvidsson tycker det är populärkulturens roll att ta ansvar för de frågor som politiker och media inte klarar av att hantera.

— Därför känns det viktigt för mig att leva kvar i det jag kommer ifrån. Jag vet många som lever kvar i missbruk och det är för dem jag sjunger.

Det pågår en vacker kärlekshistoria mellan Avantgardet och publiken. Det blir extra tydligt när ni spelar live. Vad handlar det om?

— Jag tycker musik många gånger handlar om att sätta folk på piedestal och att göra karriär. Vi vill bort från det. Det är tack vare publiken vi står på scenen. Det är publiken som gör oss till artister, det ska man aldrig underskatta. Jag ser dom som den viktigaste delen av Avantgardet. Jag tror publiken känner av det, helst av allt vill vi att de ska stå på scenen eller jag ute i publiken. Den energin vill vi få in på skivan.